Jag skämdes alltid för vem jag va! Jag kunde aldrig visa mitt rätta jag för folk jag knappt kände eller kände jag skämdes så mycke så jag ljög om vissa saker för att jag var så osäker med mig själv. Jag blev kallad särbarn för jag gick en mindre klass där man fick mer hjälp. Men jag började må ännu mer dåligt när min mormor dog.. Min livsglädje försvann och jag mådde sämre.. men sen blev jag vän med en tjej jag trodde va min vän men hon gick bakom ryggen och snacka skit och sprid flaska rykten om mig, som att jag va flata och så.. Hon sa även till mina nära vänner att jag var lebisk och dom trodde henne mer..  De gjorde så jag rasa ner till botten  att få bli kallad särbarn och lesbisk och hora va det värsta jag varit med om.. Jag hade en kille i tre år  allså i tre år och blev kallad lebb jag fatta inte varför hon sprid ut dom ryktena.. Men tiden gick så träffade jag en tjej som blev vän med mig som förändrade mig! med henne kunde jag va med mig själv och hon förstod mig och jag berätta allt för henne vi va vänner i 7 år! men idag är vi tyvärr inte de.. Men de va dom bästa åren i mitt liv tack att du gav mig en chans för att lära känna dig!  Nu går jag på hotel  och resturang och folk acepterar mig som jag är även om jag har svårt med ämnen i skolan  och annat men dom gillar mig precis som jag är! 

Jag skäms inte längre över vem jag är! Jag trivs med mig själv  och mitt självförtorende är bättre nu än vad de  förut! Jag ljuger inte om vem jag är längre utan jag visar mitt sanna jag.

Vänner kommer och går.